Martin Luther King – målet existerar i medlet

Martin Luther King visar hur slutmålet redan existerar i medlet. Skapandet är inte skilt från målet. Handlingar förverkligar en vision, eller så kanske de misslyckas.

”For in the long run, we must see that the end represents the means in process and the ideal in the making. In other words, we cannot believe, or we cannot go with the idea that the end justifies the means because the end is pre-existent in the means.” (Martin Luther King, ”Love, law and civil disobedience”, 1961.)

Martin Luther King arresterad 3 september 1958

Visst går det att läsa citatet som ett etiskt påstående om hur ickevåld bör fungera, mål och medel behöver bli del av varandra. Men Martin Luther King lanserar dessutom en genialisk sociologisk teori om hur samhällen och samhällsomvandling faktiskt fungerar.

Genom att undvika att splittra mål och medel blir det möjligt att bryta sig ur politisk mysticism kring orsak och verkan. Det vi kritiskt behöver undersöka i varje politisk rörelse är vad som kontinuerligt förverkligas, inte så mycket det de skulle önska.

Från industrialism togs det över en mekanisk och instrumentell föreställning om politik. Genom att inte förverkliga målet skulle målet uppnås. Fast målet förväntas komma senare, genom en förväntad orsakskedja. Den instrumentella föreställningen är att vissa handlingar, exempelvis trycka flygblad eller komma in i media, sätter igång kedjereaktioner som träffsäkert leder fram till det förväntade målet. Mekanikens orsak-verkan översattes till politisk påverkan. Mysticismen tar sig uttryck i påverkanspolitik, upplysning och föreställningar om politisk strategi.

När Martin Luther King visar att mål och medel inte går att helt separera skapar han ett helt annat sätt att förstå politik och samhällen. Kings ickevåld blir mer realistiskt för samhällsomvandling än traditionell påverkanspolitik. Här används realistisk i betydelsen realiserande, förverkligande. Förverkligandet gör det möjligt att det sprider sig som kedjor av imitationer eller smittor. Förverkliga har inget med renhet att göra, duktigt ickevåld skulle bli självupptaget och moraliserande. Imitationer är inte perfekta kopior. Imitation är ett innovativt nyskapande. Att återskapa blir att förnya.

Helheten får plats i delen

Samhällsomvandling som använder målet som sitt medel kallas performativ eller rekursiv. Performativ är handling som uppnår slutmålet i och med att handlingen är genomförd.

Rosa Parks införde jämlikhet på en sittplats 1 december 1955

Rosa Parks avskaffade apartheid på en vit sittplats genom att sätta sig på den och vägra flytta sig när busschauffören gav henne order att lämna platsen till en vit man. Någon halvtimme senare återinfördes apartheid på platsen när polisen tog bort henne från sittplatsen och arresterade henne. Rosa Parks skapade performativt jämlikhet och avskaffade av apartheid. Även polisens återinförande av apartheid, var en performativ handling. Handlingarna förverkligade olika ordningar.

Performativ utvecklas inom queerfeminism för att begripa både motstånd och makt bättre än instrumentella föreställningar. Judith Butler tar exemplet när förlossningsläkaren kryssar i att den nyfödde är en flicka så har hon juridiskt blivit en flicka. Krysset är inte läkarens tyckande utan bestämmer faktiskt det juridiska könet. En ny performativ handling behövs för att ändra det juridiska könet.

Rekursiv har ett nära släktskap med performativ. Rekursiv är att dra in mål och helhet i delen. Ickevåld förverkligar ickevåld under aktioner, men även i rättegångar och fängelser. Målet används som del av medlet. Det märkliga är att en helhet blir del av delen. Helheten blir alltså mindre än delen. Stora mål förverkligas i små sammanhang! Om ickevåld lyckas skapa en jämlik dialog i samtal med motståndare har det universella värdet jämlikhet förverkligats.

Rekursiva teorier har på senare år lyfts fram i forskning inom rekursiv sociologi och ickelinjär komplexitetsteori. Dessa teorier har jag skrivit om i andra texter.

Ickevåld organiserar ickevåld

Omsorg om poliser och åklagare under civil olydnad gör målet omsorg till medel i ickevåld. Omsorg förverkligar omsorg. Omsorg är ett värde i sig, inte ett taktiskt medel för något framtida mål. Omsorg ska inte manipulera poliserna. Sårbar omsorg om poliser och åklagare under civil olydnad välkomnar dem in i oförutsägbara möten och samtal.

Jämlikhet lyfts fram som ett rationellare sätt att lösa problem än styrning uppifrån. Under den borgerliga revolutionen växer det fram föreställningar om att demokratiska samtal är mer rationellt än toppstyre. Kritik mot aktivism och ickevåld har påpekat att ojämlikhet förverkligar ojämlikhet. Ickevåldsfeminism etablerar under sjuttiotalet att demokrati och jämlikhet behöver tränas, praktiseras och organiseras på alla nivåer.

Demokrati är rekursiv. Demokrati praktiserar demokrati genom att finslipa och organisera demokrati. Immanuel Kants tes om att våra medmänniskor ska vara ett mål i sig, inte ett medel för våra ändamål, utvecklas av Jürgen Habermas i föreställningen om deliberativ demokrati. Demokrati saboteras av dominans, taktik, strategi och påverkan. Istället för påverkan betonas argumentets makt och att pågående samtal har en inbyggd rationalitet. Demokrati är inte attityd, åsikt eller ett ställningstagande. Demokrati är en pågående praktik som rekursivt behöver finslipa och återskapa sig själv.

Konflikter behandlas i deliberativ demokrati ibland som något negativt. Ickevåld öppnar istället upp för konflikter. Konflikter undertrycks av dominans, våld och krig. Härskande är ett sätt att trycka ned konflikter. Ickevåld och civil olydnad trycker istället undan våld och dominans och ger utrymme för konflikter.

Rekursivt ickevåld organiserar ickevåld som organiserar ickevåld. Träning i demokrati och organisering gör att ickevåld fortlever och kan smitta av sig i andra sammanhang. Träning ger ickevåld ett eget liv oberoende av ledare eller hierarkier som styr. Det här gör Mohandas Gandhis och Martin Luther Kings fokus på träning begriplig. Ickevåldet befriar sig rekursivt från underordning och beroende av centrala ledare. 1965 gör kvinnor i medborgarrättsrörelsen sit-ins i de kontor där de suttit och knappat in de tal som männen höll. Det är vi som skriver talen, nu ska vi också hålla tal! Feminismen smittade av sig och gjorde ickevåldet mer jämlikt.

Rekursivitet är hur ickevåld lyckas fortleva år efter år. Helheten ickevåld förverkligas i varje litet steg. Rekursiv återskapar. Detta skapar pulser. Ickevåldet fick stor hjälp av kyrkor och synagogor som är experter på att återskapa sig själva som rekursiva pulser av högtider. Rekursiva pulser är nödvändigt för ickevåld, annars blir det bara tillfälliga events eller tillfälliga aktioner som dör ut några år senare.

Rekursivt ickevåld i två steg

Ickevåld är ingen rak väg mot något avlägset mål. Ickevåld avviker. Genom att vända på ordningen och starta med målet styr inte ickevåldet mot ett fixerat mål. Målet skickar istället iväg ickevåldet i nya riktningar.

Rekursivt ickevåld kan förstås som en motor som återskapar ickevåld i två steg. 1. Genom att begränsa omfattningen kan ickevåldet kopieras av andra och mångfaldigas. 2. Ickevåld tar bort strecket i icke-våld. Icke går in i våld. Ickevåld ingriper där våld och förtryck existerar.

1 Minimera ickevåldet tills det kan förverkligas: Försöker vi kvantitativt förverkliga för mycket på en gång misslyckas det. Rekursivt ickevåld minimerar målet tills det kan förverkligas. Förminskningen gör det samtidigt möjligt för andra att imitera och återskapa. Det lilla blir större.

2 Intervenera i våld och förtryck. Ickevåldet återskapar inte sig själv vid sidan av förtryck och våld. Civil olydnad söker sig till våld och förtryck för att där ingripa och förverkliga ickevåldet.

Ifall målet förverkligas i medlet blir mål och medel två aspekter av samma sak. Martin Luther Kings läromästare Mohandas Gandhi uttryckte det så här: “But for me means and ends are convertible terms, and non-violence and truth are therefore the end” (Gandhis Collected Works vol 76, p 31, original 1939.)

Per Herngren
2022, version 0.2

Referens

Martin Luther King Jr., ”Love, Law, and Civil Disobedience”, Speech that Dr. King delivered in 1961 to the annual meeting of the Fellowship of the Concerned in Atlanta. King, Martin Luther King, Jr., (1991). A testament of hope : the essential writings of Martin Luther King, Jr. San Francisco: Harper San Francisco.

John Law, Organizing Modernity, Oxford: Blackwell, 1994.

Mohandas Gandhi, Gandhis Collected Works vol 76, ebok, 1999.

Dela gärna sidan: